Vad upptäcker du, nu när du lär känna Sverige igen?

–Jag slås av den hårda individualiseringen. Så mycket som handlar om Jag, Mitt liv, Min livsplan, Mina livsmål. Tempot i samhället har blivit snabbare, och många vänner och bekanta uppskattar faktiskt mitt lite långsammare och mer närvarande sätt. Visste du att den moderna människan andas in dubbelt så ofta som en människa på 1920-talet? Vi är mer andfådda helt enkelt. Och så inser jag att jag har tappat nästan allt intresset för att tävla och konkurrera, jag som var så bra en gång i tiden.

Att hålla kontakt med de buddhister som han har kommit nära, att fortsätta vara med ”den andliga familjen”, blir en kommande utmaning, kanske möjlig att klara med hjälp av nätet. Att försöka vara i den andlighet som han har levt i som munk blir en annan - och svårare, tror han själv, eftersom ”det finns så lite i den svenska kulturen som uppmuntrar och stimulerar min andlighet”.

Han fortsätter att meditera några timmar varje dag, och talar om vikten av ”vila i det rena varandet” och vara i ”levande stillhet” – men lever inte längre i celibat, dricker alkohol, har pengar och refererar gärna till judiska, kristna, sufiska och hinduiska vishetslärare när han håller föredrag eller leder retreats.

–Åren som munk har förstås format mig för resten av livet, men jag är inte längre någon talesman för buddhismen, utan känner mig som en fri ande.

På ett sätt är han i samma situation som efter uppbrottet från Aga. Också denna gång på väg mot något som han ännu inte ser framför sig.

–Men jag har tillit, och känner oftast att det här blir bra. Jag tror det kommer att göra mig gott att stå på egna ben, och fatta egna beslut. Fast det är klart, ibland blir mina vänner otåliga och klagar på att det inte händer någonting i mitt liv. Som om vi kan råda över allt. Saker inträffar. I själva verket står mycket av det som sker i mitt liv helt utanför min kontroll